De där helvetet.......!
Jag har läst och lyssnat på en podd kring detta med att vara ofrivilligt barnlös. Det är många som beskriver vilket helvetet det är, att detta tar över hela ens liv.
Förstår känslan helt, förstår att man hamnar där och upplever detta som ett helvte. Sista 14 dagarna har jag varit på väg dit. Men jag har bestämt mig för att kämpa och åter kämpa för att inte hamna i helvetet.
Dels för att jag tror inte de hjälper mig att bli gravid och hur ska jag se tillbaka på den här tiden? Tiden stod still och det ända jag gjorde vara att försöka skaffa barn. Vill inte att denna tid ska vara något som jag känner att jag inte levt när jag tittar tillbaka på den, för ingen vet hur lång tid det kommer att ta.
Hur gör man då för att fortsätta leva? Finns nog inget svar på det men jag tänker att jag måste vara schysst mot mig själv. Tvinga mig själv göra roliga saker, det är okej. Slösa lite extra på sånt jag tycker är roligt. Njuta av allt de fina som jag har runt omkring mig. Det är lättare sagt än gjort och jag vet att jag kommer behöva stöttning.
Samtidigt kommer ju processen fortsätta och jag kommer bli tvungen att lägga tid och energi på att försöka men med de ändå fortsätta leva ett liv som ändå fyller mening.
Fast jag vet att det kommer fortfarande komma känslostormar och det kommer finnas dagar då jag bara kommer gråta men de är okej så länge de inte tar över.
Jag ska vara schysst mot mig själv! Än vet jag inte riktigt hur men de är det som jag ska utforska.
Börjar med en långpromenad med mina underbara hundar!
