Adoption vs IVF
Har funderat mycket kring adoption det sista. (Vet att jag inte ens börjar med IVF än) Det jag tycker verkar bra med adoption är att om man går igenom länsstyrelsen är att man vet att det blir ett barn. Det är lång väntan och utredningar men går man igenom blir det barn inom en vis tid. Jag slipper behandlingar och oron, bli krossad om och om igen. Dock kanske det blir ett barn men då 9 månader av oro under graviditeten tror jag kommer vara orolig hela tiden tills barnet äntligen kommer ut. Adoption är väldigt dyrt och jag vet ej hur vi skulle ha råd med det men får väl lösa det på något sätt. Älskar man det barnet lika mycket som ett som man får genom en graviditet?! Säg att man adopterar och sen blir gravid och går igenom en hel graviditet, får ett barn. Hur blir det då? Många frågor och väldigt lite svar.
Har pratat ihop mig med min man och vi ska prova på IVF innan det blir adoption för min man vill det och jag vet inte riktigt vad jag vill. Vill jag dock inte göra IVF är det dock helt okej för min man.
Nu ser jag framemot denna kort vecka. Ledigheten ska spenderas med min älskade man, vi ska fixa i trädgården å bara mysa här hemma i det fantastiska vädret som utlovas. Sen blir det tjejhelg i Kristinehamn. Längtar så tills onsdag eftermiddag.
